Fallskärmsjägarskolan (FJS) skapade år 1952, av dåvarande artillerikaptenen Nils-Ivar Carlborg  med stöd av bland annat Erik G:son   Lewenhaupt (som hade en bakgrund både ifrån de brittiska fallskärmsförbanden,  och SOE ). Ambitionen var skapa ett fallskärmsutbildat jägarförband för störstrid på ett mycket stort djup i fiendens gruppering. De förebilder som fanns när man skapade de svenska fallskärmsjägarna var bland annat de finska fjärrpatrullerna som sattes upp under finska vinterkriget.
När fallskärmsjägarförbanden byggdes upp utnyttjades erfarenheterna av jägartjänsten från Jägarskolan (JS) i Kiruna och för själva fallskärmstjänsten var utbildningen en mix ifrån amerikanska, brittiska, franska och belgiska fallskärmsutbildningen. Huvudinriktningen för de första svenska fallskärmsjägarna var störstrid på ett stort djup i fiendens gruppering (5-20 mil bakom fiendens linjer). Störstriden skulle framförallt utföras som överfall eller sabotage och den viktigaste stridsenheten var plutonen. Plutonens sammansättning bestod av: en chef, en stf chef, en underofficer, en specialgrupp (tre prickskyttar, tre signalister och tre sjukvårdare), fem fallskärmsjägargrupper om åtta soldater vardera, där soldaterna var fältarbetare (min- och sprängexperter). Vid större operationer kunde två eller fler fallskärmsjägarplutoner samverka med varandra. Fallskärmsjägarna skulle också kunna användas för underrättelseinhämtning och utbildningstiden var totalt 13 månader. Fallskärmsjägarförbanden var en ÖB resurs och endast i undantagsfall skulle fallskärmsjägarna underställas kår - eller lägre chef. I slutet av 1960-talet ändrades fallskärmsjägarnas stridsuppgifter, vilket medförde att underrättelseinhämtningen blev huvuduppgiften och störstriden  fick en begränsad förmåga. Detta berodde på att försvarsmakten hade fått ett ökat behov av underrättelseinhämtning på strategisk och operativ nivå  (minst 10 mil bakom fiendens linjer). Fallskärmsjägarna utvecklades då till ett komplement för flyg- och signalspaning. Förbandet ändrade då också sitt uppträdande där gruppen (8 fallskärmsjägare) blev den viktigaste stridsenheten. Gruppen fick följande sammansättning: en chef, en stf. chef, en signalist, en prickskytt, tre fältarbetare och en sjukvårdare. Under 1970-talet förkortades utbildningstiden i två omgångar, först från 13 månader till 11 månader och sedan från 11 månader till 10 månader. Under 1980-talet inriktades fallskärmsjägarna mot underrättelseinhämtning på djupet av en angripares gruppering. Totalt krigsorganiserades två fallskärmsjägarbataljoner som skulle användas som ett nätverk av observationsplatser för att fastställa en angriparens styrketillväxt och kraftsamlingsriktning mot Sverige. Fallskärmsjägarbataljonen bestod av en fallskärms-jägarbataljons stab, en fallskärmsjägartrosspluton samt två fallskärmsjägarkompanier. I varje fallskärmsjägarkompani fanns det tre fallskärmsjägarplutoner samt en fallskärmsjägarkompani stab. År 1993/1994 utökades utbildningstiden från 10 månader till 15 månaders värnpliktsutbildning. Dessutom omorganiserades fallskärmsjägarbataljonerna från 8-manna grupper till 5-mannapatruller (chef, signalist, prickskytt, fältarbetare och sjukvårdare). 5-manna patrullen utökades efterhand till en 6-mannapatrull (chef, stf chef, signalist, prickskytt, fältarbetare och sjukvårdare)  Den förlängda utbildningstiden skulle öka förmågan i störstrid , utbilda på nya vingfallskärmen och öka förmågan att uppträda i marin miljö. I mitten av 90-talet påbörjades utveckling mot att del av fallskärmsjägarorganisationen skulle organiseras som stående resurs för nationella och internationella insatser. 1996 påbörjades försök genom att organisera patruller för insats med FJS befäl. Det som skilde en fallskärmsjägarbefälspatrull från en värnpliktig fallskärmsjägarpatrull från krigsorganisationen är tillgänglighet och beredskap. Fallskärmsjägarbefälspatrullerna utvecklades sedan till underrättelseplutoner för internationella insatser. Under 2000-talet påbörjade FJS  utvecklingen mot två krigsförband, ett värnpliktsförband som krigsorganiserades i en fallskärmsjägarbataljon samt ett insatsförband med anställda soldater som bestod av 1. Fallskärmsjägarkompaniet. Fallskärmsjägarbataljonen avvecklades under 2006, vilket innebar att de värnpliktiga fallskärmsjägarna inte fick någon krigsplacering, utan användes som en rekryteringsbas till specialförbanden . År 2008 fick värnpliktiga fallskärmsjägarna återigen en krigsplacering i underrättelsebataljonen. Organisation Idag ingår fallskärmsjägarna i det 323. Fallskärmsjägarkompaniet som är en del av 32.a underrättelse bataljonen . Fallskärmsjägarna är i och med värnpliktssystemets upphörande ett insatsförband bestående av kontinuerligt anställd personal (GSS/K) Fallskärmsjägarna löser sina uppgifter huvudsakligen i självständiga patruller, men har också förmågan att verka i större enheter. Fallskärmsjägarkompaniet består av fallskärmsjägarplutoner, en prickskyttepatrull samt en ledning- och underhållsgrupp som är direkt underställd kompanichefen. Fallskärmsjägarplutonen består i sin tur av en chefsgrupp samt ett antal fallskärmsjägarpatruller. I fallskärmsjägarpatrullen finns åtta fallskärmsjägare; chef, stf chef, signalist, stridssjukvårdare, skarpskytt fältarbetsman samt två förare/granatgevärsskyttar. Fallskärmsjägarförbandets främsta uppgift är att bedriva underrättelseinhämtning, men också störstrid långt bakom en angripares linjer, så långt att andra transportmedel än flygplan och fallskärm har begränsad användbarhet. Patrullen rör sig självständigt inom stora områden, ofta långt från egna förband och har som huvuduppgift att samla in underrättelser genom fast och rörlig spaning. Verksamheten skall kunna bedrivas upp till tre veckor i områden som behärskas av motståndaren. Störstriden löser patrullen främst genom eldöverfall och överfall samt genom att invisa långräcksviddiga vapensystem. Fallskärmsjägarna skall också ha förmågan att upprätta tillfälliga luftlandsättningsplatser (Temporary Landing Zone) för att ta ned andra förband eller förnödenheter via luften . Genom kompaniluftlandsättningar kan fallskärmsjägarna ta och säkra mindre flygfält Fallskärmsjägarpatrullen har förmågan att innästla sig med med fallskärm, till fots, med skidor, med fordon, i eller på vatten. Utbildningen är öppen för alla som är anställda inom Försvarsmakten som har jobbat som GSS/K , specialistofficer  eller taktisk officer i minst ett år. Det går inte att söka fallskärmsjägarutbildningen efter genomförd GMU utan fallskärmsjägarutbildningen är en kompetensutbildning av fast anställd personal. Utbildningen är 10 veckor lång och är grunden för fortsatt tjänst som fallskärmsjägare. Strävan är att genomföra utbildningen varje år, men det beror på förbandets behov. Mellan 20-30 personer per år kommer att antas till utbildningen och antalet som anställs som fallskärmsjägare beror på vakansläget.
Förutom att uppfylla baskraven har fallskärmsjägarna årliga strapatsprov kopplade till de olika transportsätten
Vinterprov: 50 km ospårat med tung utrustning, tidskravet är 12 timmar.
Ytsimprov: 5 km med utrustning (torrdräkt samtidigt som man drar sin ryggsäck efter sig i öppet vatten), tidskravet är 7 timmar. Örnmarschen: 70 kilometer avverkas på 24 timmar samt att ett antal prov läggs in under marschen.
20-kilometaren: 20 km med stridsutrustning som skall avklaras på 140 minuter.
10-kilometaren: 10 km i kuperad terräng i vanliga träningskläder och löparskor med tidskravet 48 minuter, vilket motsvarar 45 minuter på slät mark.